Polypropen

Polypropen (PP) är en av de vanligaste termoplasterna. Plasten är uppbyggd av propen och kallas ibland (föråldrat) för polypropylen. Dess glasomvandlingstemperatur är mellan -10 och -20 grader Celsius vilket gör att den i Sveriges kalla vinterväder blir spröd och lätt går sönder. Polypropen har en låg densitet men samtidigt hög hållfasthet och kan färgas. Däremot bryts den ner av UV-strålning såvida den inte behandlats med tillsatser.

Polyeten

Polyeten, PE, eller etenplast, är en delkristallin termoplast med den kemiska formeln (CH2)n. Polyeten har hög elasticitet för temperaturer ned till -50 grader C. Polyeten förekommer med olika densitet och hårdhet och tillverkas bland annat som PEM (PE med mediumdensitet) och PEH (PE med hög densitet). Polyeten framställs genom polymerisering av eten i närvaro av en katalysator. Eftersom den bara består av kolväten är den lämplig att förbränna. I Sverige tillverkas polyeten av Borealis i deras anläggning i Stenungsund.[1]

Högdensitetspolyeten

Högdensitetspolyeten (HDPE) eller polyetylen med hög densitet (PEHD) är en polyeten termoplast tillverkad av petroleum . Det kallas ibland ”alkathene” eller ”polyeten” när det används för rör. [1] Med en hög hållfasthet förhållande till sin densitet är HDPE som används vid tillverkningen av plastflaskor , korrosionsbeständiga rörledningar, geomembran och plast timmer . HDPE är vanligtvis återvinns, och har antalet ”2” som sitt identifikations harts kod (tidigare känt som återvinningssymbol ).

Polyvinylklorid

Polyvinylklorid (PVC) är en av de vanligaste plastsorterna, som tillsammans med polyeten (PE), polypropen (PP) och polystyren (PS) kallas bulkplaster. Det är en polymer som är uppbyggd av flera sammanbundna vinylkloridmolekyler. Det är en termoplast som tillverkas genom att man adderar klor till eten, och det är en av basplasterna. Sedan dess kommersiella genombrott på 1920-talet[1] har den ofta använts inom byggnadsindustrin. Användningsområden där är bland annat rör, höljen till elektriska kablar och kompositfönster. PVC används även inom textilindustrin, då som beläggning på textilväv. PVC-belagd textilväv används till regnkläder, möbelklädsel, skor, väskor och bälten. PVC används också i t.ex. leksaker och sjukvårdsmaterial såsom stomipåsar. Ett material som bara innehåller polyvinylklorid är relativt styvt, därför tillsätter man en mjukgörare ex. DOP till polymeren. Mjukgöraren avdunstar långsamt, vilket ger materialet den typiska ”plastlukten”. Avdunstningen gör att materialet utarmas på mjukgörare, och det från början mjuka föremålet blir successivt allt styvare. En stor mängd stabilisatorer kan också tillsättas under tillverkningsprocessen för önskat resultat[2].

En stor PVC-tillverkare i Sverige är Inovyn i Stenungsund.

Vid förbränning av polyvinylklorid bildas saltsyra och klorerade kolväten på grund av plastens innehåll av klor. Även stabilisatorer, mjukgörare och flamskyddsmedel frigörs vid förbränning av PVC. Flera av dem misstänks vara miljö- och hälsoskadliga, till exempel har ftalaterna visats ha reproduktionsstörande påverkan i djurförsök[3][4]. Misstanke finns att dioxin bildas.